Jag fortsätter med samma personliga tema som igår, men idag är det dock inte mina ord utan gästbloggaren och naturfotografen Johnny Buchwald’s. Tack för att du väljer att dela med dig av en bit ur ditt liv. Läs och låt dig inspireras av hans berättelse om vad som fick honom att ändra sin livsstil.
”Jag känner ett tryck över bröstet och hjärtat slår dubbla slag då jag flämtande kämpar mig uppför de grönbelagda sluttningarna längs med Norges västkust.
Det är bländande vackert runt omkring mig och solen har valt att visa sig i sin fulla prakt och ge en härlig försmak av sommarens stundande ankomst. Men det är inte det vackra runt omkring, eller solens strålar som fyller mina sinnen i detta nu.
Tankarna vandrar runt i en förbryllad skalle knuten till en smärtad kropp och tankar om att det här går inte gör sig ständigt påminda. Jag stannar längs med vägen och tar några bilder utan någon större tanke. Bara jag får pusta ut lite och hämta andan, det är en bit kvar.
Jag har svårt att få luft då jag väl är framme vid uppsamlingspunkten där de andra väntar. Jag är med råge sist, något jag inte berörs nämnvärt av, men strapatsen upp för Rundes branter har satt sina spår.
I den här situationen tänker jag aldrig mer sätta mig i, det är dags för en förändring.
Detta blev en vändpunkt i mitt liv och början på en resa som är långt ifrån över, men som skänker mig stimulans av att befinna mig i.
Evelina, den här eminenta bloggens grundare blev en viktig pjäs i denna resas början. Hon försedde mig med ett matschema baserat på min vikt, längd, skostorlek, öron…nej, inte riktigt…men ni fattar nog.
Schemat var en fas för att komma in i ett sundare tänk. Jag visste att jag inte var riktigt av samma skrot och korn som Evelina själv och att jag inte har/hadde riktigt den karaktären att jag skulle kunna följa detta schema slaviskt för resten av mig liv, men det var inte heller tanken.
För mig handlade det inte om en regelrätt bantning, fan ta han som kom på den snevridna metoden. Nej, här pratar vi om att förändra livsstilen. En långsiktig lösning där man kombinerar ett sunt levene men samtidigt mår bra och har möjlighet att unna sig det där lilla extra ibland.
Svag som man är för god mat och dryck så bävade jag en hel del inför denna uppoffring som stundade, men det skulle visa sig funka riktigt bra.
Dagarna består av 3 måltider, vilket enligt alla konstens regler är lite för lite, men det funkar väl för mig och känns lagom…får inte känns jobbigt och besvärligt att behöva laga en massa mat.
Frukosten består av en drickbar sörja…som är förvånandsvärt god. 3 ägg, 2 dl havregryn, 100g hallon, funligt, vatten och där står man sig utan problem fram till en lunch bestående av ris/potatis, fisk/nötfärs/kyckling och grönsaker.
En någorlunda likvärdig fördelning ala viktväktarnas tallriksmodell är nog en god och vettig liknelse till vad jag äter. Eftermiddagen består av en tallrik filmjölk med musli.
Sedan till det som är det viktigaste och det är den alltid lika efterlängtade lördagen då man får lov att äta vad man vill. En dag som känns viktig, då jag kan njuta lite extra och unna mig det där jag bestämt undviker under veckorna.
Sedan till det som också är viktigt och som jag med handen på hjärtat slarvat en aning med det senaste…promenader. Innan frukost är det mest effektiva. En timme så där i lite tempo med lite musik i örona ger den lilla pricken över i:et.
Och där har vi det…äta sunt, röra på sig och unna dig något en bestämd dag i veckan. Äta på någorlunda bestämda tider och man är hemma. Äta mindre än man förbrukar och röra på sig…glöm alla kurer och annat trams som allt som oftast går ut på att svälta din kropp och aldrig funkar i längden.
Men det här vet ju nästan alla, det är inga egentliga hemligheter vi pratar om. Någon klok person sa någon gång att det är inte svårt att gå ner i vikt, det svåra är att inte gå upp igen.
Ligger nog en del i det och då blir det ännu viktigare att man satsar på en mer långsiktig lösning. Idag är jag ett år efter starten 15 kg lättare…en bra bit kvar till mitt slutliga mål, men bara tanken av att jag vet att jag lever ett bättre liv får mig att må bra.
Och de där kullarna längs med Norges västkust, ska få sig en match de sent kommer att glömma då vi möts igen.
av Johnny Buchwald (http://www.johnnybuchwald.com)”
frisscarro



Johnny gästbloggare på en hälso/träningsblogg, vem kunde trott detta för snart ett år sedan då ångloket puffade upp för backarna i Runde.
Kul att se att du hänger i, ser fram mot Johnny version 2 i Runde något gång i framtiden!
// Johan
Hehe, han har sina dolda talanger, Johnny!
Jag har hållit lite ”koll” på honom sedan han bad mig om hjälp och det går framåt! Nästa gång kommer han spurta upp för backarna i Norge!
[...] Till min gästblogg hos Evelina Hammar. Tyckte du om inlägget? Dela med dig av det: [...]