Paket till mig o rolig historia till er! :)

Igår kväll när jag var på väg hem från jobbet hämtade jag upp ett paket från mitt team Body Nutrition! Gissa om jag blev glad!?!

Där i låg ett linne, tröja och byxor från Better Bodies med teamloggan på, samt 3 shakers! TUSEN TACK! Med ens kände jag att motivationen ökade om än ännu mer inför den kommande tävingssatsningen 2012! Fasiken vilket bra team jag är med i! Kunde inte ha det bättre. Alla är hur goa som helst och det är en bra sammanhållning. Nästa helg är det dessutom teamträff!

På den första bilden ser ni lite av mina kosttillskott från Self. Också ett gäng goa gubbar som jobbar där!

Visst har jag mina tuffa perioder (vem har inte det?), men att veta att jag har allt stöd från alla omkring (ink. er, mina läsare) gör det hela SÅ mycket lättare och mer motiverande! PUSS och kärlek till er alla! ♥

[Show as slideshow]

[View with PicLens]

Nu skall jag krypa ner så jag orkar köra mina intervaller innan jag börjar jobba imorgon. PT-Benji körde slut på mig idag med men fasiken vad skoj det är och viket mervärde för träningen det är att ha en PT! Tänk på det nästa gång ni går i tankarna på att ha en PT och sen slår bort dem för att det är för ”dyrt”. Det är en inverstering i Dig själv. Du hade säkert slösat de pengarna på något betydligt mindre viktigt ändå..

Just det! Som rubriken lyder: En rolig historia.. Fick denna skickad till mig idag av en av mina klienter. Som han skrev själv i mailet, så fick just han själv en PT i 40års present av sin fru. Han tyckte väl att den stämde in på mig.. HAHA! Fick mig ett gott skratt så tårarna bara rann!

Kära dagbok,

Jag har precis fyllt fyrtio, och min fru (älskling!) gav mig en vecka med personlig tränare i födelsedagspresent. Nu är jag fortfarande i kanonform, jag spelade trots allt fotboll när jag var 20, men det kan vara roligt att få röra lite på sig.

Jag ringde till träningsanläggningen och bokade tid med en personlig tränare. Jag fastnade lite för Linda, som är en 26-årig tjej som förutom jobbet som personlig tränare också är aerobicinstruktör och modell för badkläder. Det är hon som är anledningen till att jag skriver här, hon bad mig skriva dagbok för att hålla koll på mina framsteg. På måndag gäller det …

Måndag:

Jag gick upp klockan 06.00. Det var riktigt tufft att komma upp så tidigt, men när jag kom till träningsanläggningen, där Linda väntade i receptionen blev allt helt plötsligt mycket lättare. Linda är suverän! Hon har blont hår, fantastiskt blåa ögon och ett charmerande leende.

Vi började med en rundtur på anläggningen. Linda visade mig maskinerna och det första jag fick göra var springa på löpbandet. Efter fem minuter tog Linda min puls, och hon verkade lite orolig över hur hög den var. Det hon inte fattade var att min puls var hög för att hon stod så nära mig i sin tajta lycra-outfit, jag är ju i toppform annars! När vi gjorde sit-ups pushade Linda på mig och jag kämpade på, trots att jag var trött i magen efter att hållt in den ända sen jag mötte henne i receptionen. Efter passet njöt jag av att titta på hur smidigt Linda rörde sig under sitt aerobic-pass, och tänkte att hon är lika duktig där inne som hon är med mig. Det här kommer att bli en FANTASTISK vecka!

Tisdag:

Jag fick dricka två kannor kaffe för att komma upp, men till slut var jag utanför dörren på väg till träningen. Linda tvingade mig att ligga på rygg och trycka upp en tung järnstång i luften, sen la hon på vikter på den också! Mina ben kändes som spagetti på löpbandet, men jag klarade en hel kilometer. Leendet jag fick av Linda när jag klev av löpbandet gjorde det mer än värt mödan. Jag mår toppen! Det här är andra dagen i mitt nya liv!

Onsdag:

Jag försökte borsta tänderna, och det enda sättet som var möjligt var att ligga med huvudet på tandborsten och röra munnen fram och tillbaka över den. Jag tror jag fått bråck i bröstmusklerna. Jag klarade av att köra så länge jag slapp styra eller bromsa. Jag parkerade på en handikapparkering vid träningsanläggningen. Linda var lite okänslig idag och hävdade att mina skrik störde de andra som tränar på träningsanläggningen. Jag har kommit på att hennes röst är lite för hurtfrisk för sådana här tidiga morgnar, och när hon skriker på mig får hon en nasal ton som är riktigt irriterande. Jag fick ont i bröstet när jag skulle ställa mig på löpbandet, så jag fick stå på trappmaskinen istället. Vem i helvete har uppfunnit en maskin som simulerar en aktivitet som gjorts obsolet av hissen? Linda sa att det skulle hjälpa mig att koma i form och öka min livsnjutning eller nått. Hon snackade massa annan skit också.

Torsdag:

Linda väntade på mig med sina vampyrlika tänder i en grimasch som skulle föreställa ett leende, men den grymma formen på hennes tunna läppar avslöjade henne allt. Jag kunde inte rå för att jag var en halvtimme försenad – det tog 20 minuter bara att knyta skorna! Linda tvingade mig att träna med hantlar. När hon tittade bort, passade jag på att springa och gömma mig i herrarnas omklädningsrum. Hon skickade Lars för att hämta mig, och sen satte hon mig på roddmaskinen som straff. Jag sänkte den.

Fredag:

Jag hatar den lilla subban! Linda är den vedervärdigaste varelse till människa som någonsin fötts på denna planet NÅGONSIN! Korkade anorektiska lilla träningslolla. Om jag kunde röra någon enda liten del av min kropp utan denna fruktansvärda smärta skulle jag slå henne med den. Linda ville att jag skulle jobba med mina triceps. JAG HAR INGA TRICEPS! Om hon inte ville ha jack i golvet så borde hon inte ha räckt mig de där %&##%¤& hantlarna, eller något annat tyngre än en macka för den delen (jag är säker på att hon lärt sig det där på Sadisthögskolan – hon måste fått en hedersbetygelse i grenen ”tillfoga smärta”). Löpbandet kastade av mig och jag landade på en hälsorådgivare. Jag önskar att jag landat på någon mjukare.

Lördag:

Linda lämnade ett meddelande på min telefonsvarare i morse, i det där äckliga, hurtfriska, gnisslande tonläget hon har. Hon undrade varför jag inte dök upp idag. Ljudet av hennes röst fick mig att vilja slå sönder högtalaren med första bästa trubbiga verktyg, men tyvärr saknar jag styrka att ens trycka på knapparna på fjärrkontrollen. Jag har sett på finsk tv i elva timmar.

Söndag:

Jag åkte färdtjänst till kyrkan idag för att tacka gud att den här veckan äntligen är slut. Jag bad också till gud att min fru (den subban!) nästa år väljer en roligare present. Till exempel en rotfyllning eller en rejäl tarmsköljning.